Flera av medlemmarna i BSL har på sistone kontaktats med frågor kring ”säker hjälmlek” och därtill anpassade redskap.

Vår ståndpunkt är att barn ska använda lekplatser utan att bära hjälm.

Lekplatser som miljö och lekredskap generellt är inte förknippade med en stor problematik kopplat till huvudskador. Vidare så hanterar vår gällande säkerhetsstandard SS-EN 1176 risken för huvudskador via många av de krav vi sedan länge förhåller oss till.

Hjälmanvändning kommer istället med en sidoeffekt som man behöver känna till i sammanhanget – risken att barnen kan fastna och bli hängande i hjälmen.

Det finns en historik med incidenter på grund av detta, som tyvärr slutat i dödlig utgång. I bakvattnet av det så tillkom de ”gröna spännena” på aktivitetshjälmar för barn. Spännen konstruerade för att lösgöras vid en viss belastning.

De krav som SS-EN 1176 ger för att undvika att barn fastnar med huvudet i lekredskap utgår från statistiska kroppsmått hos barn. Spannet som undviks är stort och bör anses ge en väldigt hög säkerhetsmarginal för att undvika den typen av incidenter.

Vad kraven dock inte är anpassade till är hjälmar.

Hjälmar kommer med två problem i sammanhanget – hakremmen som löper i nära anslutning till barnens hals samt en stor variation i hjälmarnas utformning och dimensioner.

Detta gör inte bara teknisk dimensionering av öppningar, krav och provkroppar väldigt utmanande, hakremmen gör även att många fler öppningar blir direkt farliga om man fastnar.

Att de hjälmrelaterade dödliga incidenterna ledde till en direkt åtgärd som hanterade hjälmarnas spännen är inte så förvånande i sammanhanget. I slutändan utgjorde de själva riskfaktorn.

Vi ser med oro på om det finns en tendens att vilja förespråka hjälmanvändning vid lek. Dels eftersom den risken är väldigt låg och redan idag väldigt kontrollerad genom de krav som finns. Men främst eftersom risken hjälmarna i sig utgör är betydligt större och mer svårhanterad.